
Fiskmåsen är vår mest anpassningsbara mås. På bilden sitter de i ett träd långt ute i ödemarken vid en myr, i stan bygger de bon nära människor som blir upprtetade och vill ha bort dem och i skärgården ger de liv åt kobbarna med sina skrin.
I den på många sätt märkliga Brahekyrkan på Visingsö stod den bastanta dörren till sakristian öppen. Svart, tung och rikt utsmyckad med smideskonst. Är det så märkligt? Många gamla dörrar finns i våra kyrkor, slott och andra gamla byggnader. Jag förde fingertoppen över de smidda järnringarna och lät min fantasi leta sig bakåt i tiden. […]