En skön gelé

öronmanet

På Västkusten räknar man med att se maneter, men man kan bli lite förvånad när man en höstdag ser många öronmaneter i en vik i Stockholms ytterskärgård. Tysta, mjuka och med en omedveten envishet drar de ihop sig och kommer några centimeter framåt, därpå följer nästa ihopdragning och några centimeter till. Fast, havets strömmar hjälper nog också till. Den förökar sig inte på Stockholms breddgrad men hur långt söder ut det sker är svårt att hitta uppgift om.

Harmlösa djur som inte gör någon förnär kan man tro. Om man är människa vill säga! Om man är plankton eller hoppkräfta så har maneten bränntrådar och munarmar som vill stifta bekantskap med sitt byte.

Men även i manetens värld finns onda makter och en sådan är en utländsk manet som tycks hota vår öronmanet. Läs om kammaneten.

ditt mejl är never publicerat eller delat nödvändiga fält är ifyllda *

*

*