Månnatt

Månen stiger upp över granskogens taggiga horisont. Två nätter till och månen är full. Bortåt myrkanten skäller en räv ett par gånger och försvinner med några avlägsna skall in i skogstätningen. Jag väntar; hör bara min egen andning. Formar tumvantarna klumpigt bakom öronen för att efterlikna älgens ljudförstärkande öronlurar. Endast tystnaden gör sig påmind, och så även nattens köld. Månskenet lyser generöst över en gammal spårlöpa, och så, nästan omärkligt, börjar den mjuka upprepade visslingen. Pärlugglan spelar från kanten av skogsholmen där ute. Pärlugglan, månen och jag.

ditt mejl är never publicerat eller delat nödvändiga fält är ifyllda *

*

*